HIGH FIVE

vi ser helt enkelt inte varandras problem.. jag är en person som inte visar så mycket när jag är ledsen eller mår helt enkelt dåligt. men jag tror jag har kommit till de stadget att ibland måste man kanske visa för att man inte ska sitta där i sin ensamhet och inte prata eller säga något till någon..men varför ska man säga att man mår dåligt? man vill ju inte direkt besvära någon med sina egna problem.. man vill ju inte uppstå som en tråkig människa som mår dåligt hela tiden. de är ju inte därför vi lever, för att må dåligt hela tiden. alla säger va glad ta vara på tonårslivet, de kommer nya bekymmer när du är äldre.. bla bla.. ta dig i kragen och börja må bra, men när ?   det är frågan.
känns som jag har hållt mig undan ett tag nu och de är väl dags att börja ta sig i kragen. men känner att de finns inget som får mig att vilja, viljan? vart är den lixom. inget är roligt längre. allt är som en grå skugga, som en stort regnmoln över mig som aldrig blir till sol. kan komma sol men d¨å är de alltid flera moln över. Att vara stark är en annan sak, alla har en styrka inom sig som viker sigh då och då, men finns alltid kvar där, men hur bygger man upp den styrkan? hur får man en att känna att du har gjort något bra idag , du har varit snäll idag , idag gjorde jag någon glad. De händer inte längre.. allt är som en jävla klump i magen. har jag gjort rätt idag. gjorde jag något fel? uppfyllde jag den personens mål?
tänk på dig själv. jag vet!
stark är ett starkt ord.
jag lovar att vara tillbaka inom en snar framtid.
inga blöta kuddar , inga klumpar . starkt mod och ett leende på läpparna.
i will not pretend anymore.
dont ask about the text.